Jag har aldrig känt mig så ensam som när jag vandrade nyskild och bakis som ett spöke bland alla nyförälskade turturduvor en lönehelg på Ikea. I dag, fem år senare, är jag också en av dom som går hand i hand med tindrande ögon och förhoppning i bröst och letar saker att bygga bo med.

Det är lördag och det ska handlas garderober och byråer. På vägen hem med baksätet nedfällt och bilen full av byggsatser stannar vi till och köper lite vin inför kvällens arbete. Dricka vin och skruva garderober, så romantiskt. Problemet är att jag totalt har överskattat min tekniska förmåga. Kombinera aldrig alkohol med Ikeagarderober.

Man brukar säga att kreativiteten ökar med ett–två glas vin. Överjaget släpper sitt grepp och och sin tyngd över personligheten, i stället släpps det rätta jaget fram, det smidiga, modiga jaget och ur det föds också idéerna. Problemet och kruxet med det hela är att man är sämre på att genomföra dom geniala idéerna man får med alkoholen rusande i blodet.

Efter två glas vin sitter jag med pannan i djupa veck på golvet omgiven av tusentals olika skruvar med olika huvuden, träplugg och konstiga muttrar, småspik, ritningar och en väldigt potent skruvdragare. Det är fjärde eller femte gången jag tvingas göra om och försöka göra rätt. Jag muttrar några svordomar och börjar i min förnedring projicera min ilska på Ikea i stället. Idioter som inte kan göra ritningar som man begriper. Hur svårt kan det vara?

Jag har en vän vars föräldrar fick för sig för många år sedan att plantera om blommorna en fredagkväll. När dom vaknade morgonen hade dom huvudvärk. På golvet låg jorden och alla blommorna stod i olika krukor helt nakna med bara rötter. Det var en bra idé att plantera om blommorna men fem vinare på två personer gjorde det mindre lätt att genomföra.

Jag ger upp mina försök att skruva garderober och segnar ner framför Oldsberg i stället. Här är ditt liv, tänker jag. Du klarar inte ens av att begripa tillräckligt för att skruva ihop fyra väggar till en garderob. Jävla Ikea.

Dagen efter vaknar jag med lätt huvudvärk. Min frustration har bedarrat något men stiger i takt med att jag närmar mig spillrorna av gårdagkvällens vedermödor.

Men som genom ett trollslag. Utan alkohol och när överjaget återigen kopplat sitt järngrepp om hjärtat ser jag saker renare och annorlunda. Ritningen som i går liknade obegripliga kvantfysiska uträkningsekvationer av en obegriplig nobelpristagare är i dag glasklar, redig och enkel. Hur kunde jag inte förstå det här?

Några snurr med skruvdragaren och voila’ så är min Pax garderob på plats och mitt nya liv rullar vidare. Förlåt Ikea, det var inte ni, det var jag.

Rickard Olsson