Det stod 1–0 efter fem minuter, men det är ingenting i bandy och bara ibland något i fotboll.
Det stod 3–0 efter 25 minuter, och det är sånt som får kollegorna på Ljusnan att redan längta efter slutsignalen och tryckstart.
Det stod 6–0 efter 37 minuter, och nåt sånt har inte någon varit med om Sävstaås mellan de här lagen.
Det stod 7–0 efter 45 minuter, och då tyckte till och med jag att paussignalen kunde ha varit en slutsignalen (och inte spelade det någon roll att SAIK gjorde sitt första mål på tilläggstid).

Efter den krisplan som SAIK sjösatte genom våra nyhetsartiklar i måndagstidningen så har det mesta snack kring SAIK handlat om just....krismedvetande.
Nu inträffade en sportslig konkurs på isen.
3–10 när det var slut. SAIK ändrade i paus den tänkta matchplanen, den handlade om hålla högt tempo och att tvinga hemmaspelarna till jobbiga förflyttningar och trötthet, till kort och gott försöka vinna andra halvlek.
Inte ens det lyckades man med. 1–7 i första halvlek, 2–3 i andra.
SAIK kom till Sävstaås med elitseriens starkaste formkurva, tolv raka segermatcher i en svit som var bland det vassaste svenska bandy på klubbnivå någonsin sett.
Men sviten sprack genom en prestation som gränsade till pinsamt.

Nu är tolv segermatcher som inte blir tretton inte hela bandyvärlden direkt. Ska man bli av med en svit som till slut bara innebär krav, så kan man lika gärna bli det i ett läge på serien där man har råd med en förlust.
SAIK förlorade nu sin tredje match för säsongen (Villa hemma och Sirius borta i regn i premiären är de andra), och laget leder elitserien med fem poäng när två matcher återstår innan VM-uppehållet.
Jag tror dock att många som följer SAIK tyckte och kände som jag när matchen började på Sävstaås, som är ett hålligångställe som fortfarande är utomhus, laddat med publik och hög stämning:
Äntligen lite bandy. Nu ska SAIK visa att krisen inte nåt isen.

Då blev det 1–7 i paus, då blev det 3–10 när matchen var slut, och kvar stod bara ett lätt förvånat hemmalag som fick lite till skänks men gjorde mycket av gåvorna. Kvällens man var Pär Törnberg, som var så där rasande kvick och smart på isen att han spred glädje långt utanför landskapsgränsen.
Så här är det naturligtvis inte, men det såg ut som så: SAIK-spelarna har ställt upp och sänkt sina löner med tio-procent-nånting – och samtidigt gått ned i arbetstid också.
Mer troligt är att de senaste dagarnas turbulens har påverkat koncentrationen hos spelarna, och även om de nu samtliga ställt upp och gått med på lönesänkning så hade de inte så många alternativ heller. Redan i morgon slår bandyns transferfönster igen, så att hitta en ny klubb var otänkbart.
Så nog har den ekonomiska situationen påverkat laget. I alla fall i det korta perspektivet.

Parallellt med att klubbens ordförande Lars-Olof Skoog rekonstruerar hela verksamheten, tvingades tränaren Thony Lindquist göra samma sak med sitt lag och dess prestation i bussen på vägen hem till Sandviken.
Utomhusmatch mot Kungälv på lördag på Jernvallen, stormöte med Villa på tisdag borta. Sedan ett VM-uppehåll, och sedan börjar det.
Guldjakt på isen. Pengajakten vid sidan om är redan igång.

...men ändå: Misja Svechnikov. Om en månad vill jag se det alla har snackat om. Världens bäste.