Han tog sitt liv som Dagerman
Det är märkligt, detta med vad litteraturen kan göra med oss. Den kan nå ut över både tid och land, så att man plötsligt är hemma i ett sekel som är förlorat och på en plats som man aldrig har besökt.
Det märkliga blir också att se att människans villkor. Det blir uppenbart inte minst nu när jag läser Gösta Larssons ”Kajerna vid Hudson river” – att människans existentiella utgångspunkt så intimt är beroende av de ekonomiska villkoren. Först mat. Bostad. Social trygghet. Kärleken däremot, kärleken blir en slags droppe nåd som kan falla ner också i det värsta armod. På den sociala tryggheten bygger sedan all inre utveckling.
Det är en enkel erfarenhet att dra, men ett sammanhang som allt mer håller på att glida ur fokus. Först en rejäl pension, sedan en medalj – om man vill formulera det så.
Jag läste om Gösta Larsson för första gången i ett helt annat sammanhang. Arbetarförfattaren som lämnade Sverige och till slut tog sitt eget liv, och där biografin till stora delar är skymd.
Här finns det verkligen ett arbete att utföra!
Fredrik Ekelund har försett romanen med ett synnerligen läsvärt förord – och det är då ett utvecklande valfrändskap. Det är uppenbart att Ekelund lockas av de detaljrika arbetsplatsskildringarna, men här finns också – precis som hos Ekelund, ett lod som försöker att nå botten i människan, som försöker avtolka människan. Kan man säga att själva den litterära stilen är solidarisk? Att texten genomlyses av en slags hoppfullhet, trots de bistra villkoren?
Gösta Larsson föddes i arbetarkvarteren runt Möllevångstorget i Malmö 1898 och redan 1921, som en ung man, emigrerade han till Amerika där han kom att försörja sig som kroppsarbetare.
Han utgav ett antal romaner. Filmvärlden var intresserad. Dock inte han själv. Han tog sedan sitt liv, på samma sätt som Stig Dagerman. En bil fylld med avgaser.
I ”Kajerna vid Hudson river” som utkom i Amerika 1946 befinner vi oss i ett Amerika befolkat av emigranter och daglönare och det skulle lika gärna kunna vara Malmö hamn i dag – där bemanningsföretagen i allt större utsträckning kommer att dominera arbetsvillkoren.
Här och nu, som där och då, är solidariteten inte en engångsvinst. Den är snarare ett tillstånd som kämpas fram, som erövras.
”Kajerna vid Hudson river” är en storslagen arbetarskildring som kommer att följa mig länge, och som i min värld står precis intill Ivar Lo Johanssons självbiografiska romaner, inte minst för det elastiska intensiva språket som får läsaren att både hoppas och frysa.n
ny bok
• Gösta Larsson
”Kajerna vid Hudson river”
Förord: Fredrik Ekelund
Övers. Jan Ristarp
(Booklund)