Gömda i Gävle
Han kommer från Libyen och har varit i Sverige i sju år utan uppehållstillstånd.
Hon kommer från Tjetjenien, har varit i Sverige i drygt tre år, med undantag för några månader i Polen då hon avvisats som Dublinfall.
De är gifta och bor i Gävle med sina två små barn som fötts i Sverige, är ryska medborgare och ska avvisas till Polen tillsammans med mamman. De flyttade nyss till ännu en andrahandslägenhet som de inte har råd med.
Relaterat
Fakta
Så många söker asyl
År 2010 sökte nära 32 000 personer asyl i Sverige.
Samma år beviljades 12 000 personer uppehållstillstånd efter att ha sökt asyl eller kommit som kvotflyktingar.
Ungefär 19 000 fick nej eller beviljades inte prövning på grund av Dublinförordningen.
Samma år lämnade 11 000 personer landet frivilligt, medan 10 600 ärenden lämnades till polisen för att de försvunnit eller skulle föras ut ur landet med tvång. Hur många av dem som ändå är kvar i landet och lever som gömda är det ingen som vet.
Så många ja och nej
Avgjorda asylärenden 2010*: 31 266
Varav bifall (ja): 8 727
Varav avslag (nej): 15 187
Varav Dublin (ska prövas i annat land): 4 010
Varav övriga ej prövade (t ex sökanden försvunnit): 3 342
*avser prövningar gjorda av Migrationsverket.
Migrationsdomstolarnas prövning 2010 av överklagade beslut:
Bifall: 1 082
Avslag: 11 597
Ändringsfrekvens: 8 procent.
Därför fick de stanna
De som sökte och beviljades asyl i Sverige år 2010 fördelar sig så här:
Konventionsflyktingar: 1 936
Skyddsbehov: 5 954
Synnerligen ömmande omständigheter: 604
Övrigt, till exempel tidsbegränsat: 233
Konventionsflykting är den som uppfyller flyktingstatus enligt Genevekonventionen, det vill säga har välgrundade skäl att vara rädd för förföljelse på grund av ras, nationalitet, religiös eller politisk uppfattning, kön, sexuell läggning eller tillhörighet till viss samhällsgrupp.
Skyddsbehov kan den ha som exempelvis riskerar dödsstraff eller tortyr, som behöver skydd på grund av yttre eller inre väpnad konflikt i hemlandet eller inte kan återvända till hemlandet på grund av miljökatastrof.
Synnerligen ömmande omständigheter kan anges som skäl för asyl för en person som inte uppfyller andra kriterier. Den tillämpas endast i undantagsfall och grundar sig i en helhetsbedömning. Ett exempel kan vara en person med livshotande sjukdom som kan tillfriskna vid vård i Sverige men inte i hemlandet.
Utöver detta kom 1 799 kvotflyktingar till Sverige år 2010, personer med flyktingstatus som förmedlats till Sverige av FN:s flyktingorgan UNHCR och alltså aldrig behövt ansöka om asyl.
Därifrån kom de asylsökande
De som sökte asyl i Sverige år 2010 kom främst från Serbien (6 343 personer), Somalia (5 553), Afghanistan (2 393), Irak (1 977) och Kosovo (1 567).
De som fick ja till sin ansökan om asyl 2010 kom främst från Somalia (4 530 personer), Afghanistan (1 039), Eritrea (900) och Irak (824).
Så många avvisade gränspolisen i länet
År 2010 lämnade Migrationsverket över 357 ärenden till gränspolisen i Gävleborg. Det rör sig om personer som inte självmant medverkat till ett återvändande, som antingen gömt sig, eller där Migrationsverket ansett att det behövs polishjälp för att kunna genomföra utresan.
År 2010 lyckades gränspolisen i Gävleborg verkställa 205 avvisningar, det vill säga föra ut 205 personer ur landet, tillbaka till ursprungslandet eller till det EU-land som ansvarar för att behandla deras asylansökan.
Gränspolisen i Gävleborg arbetar nu (januari 2010) med 443 ärenden, personer som de ska försöka föra ut ur landet. En del av dem finns på Migrationsverkets förvar, andra gömmer sig.
I hela landet var det 11 049 tidigare asylsökande som 2010 frivilligt medverkade till att återvända till hemlandet eller ett annat EU-land (Dublinfall).
I 4 805 fall tog Migrationsverket hjälp av polisen att genomföra avvisningar med tvång.
5 802 ärenden överlämnades till polisen sedan personerna avvikit för att undvika att föras ut ur landet. Hur många av dem som lämnat landet eller lever vidare som gömda går inte att få svar på.
Går det att vänja sig, kan man undra. Går det att vänja sig vid att befinna sig i ett land som inte är ens eget och där man inte har rätt att vara. Vänja sig så att man betraktar det som sitt liv, sin vardag. Kanske, om man ser alla andra alternativ som värre.
Men han har inte vant sig. Väntan och längtan efter ett positivt beslut är för stark. Och nu med barnen och allt.
– Min dröm är att få behålla min familj. Men det är svårt nu, det har blivit mycket svårare.
Skickades till Polen
Han och hon träffades för tre–fyra år sedan genom vänner i norra Sverige. Han hade kommit från Libyen flera år tidigare och sökt asyl, fått avslag, sökt igen och fått avslag. Hon hade kommit till Sverige via andra europeiska länder.
När hon sökte asyl väntade hon redan deras första barn. Men hon kunde inte få sin ansökan prövad i Sverige eftersom Dublinkonventionen säger att det är det första land inom EU man kommer till som ska pröva ens asylskäl. Hon skulle tillbaka till Polen, det var dit hon kom först. Men hon höll sig undan.
De fick sitt första barn. Kanske hoppades och trodde de att nu när de var en familj skulle de få vara tillsammans. Men när pojken var åtta månader skickades han och mamman till Polen. Han ärvde hennes ryska medborgarskap.
Men efter bara några månader var de tillbaka hos mannen i Sverige och försökte på nytt söka asyl. I mars 2010 flyttade familjen till Gävle, där de hade fått kontakt med Asylkommittén och en advokat.
Gått under jorden
Sedan dess har de hyrt olika lägenheter i andra hand. De har nyligen varit tvungna att lämna sin senaste bostad, och har i sista stund fått tag på ännu en dyr andrahandslägenhet. Asylkommittén försöker hjälpa till, tigga pengar. Hon och barnen har precis förlorat sin dagersättning från Migrationsverket, eftersom de gått under jorden.
Jag vrider och vänder på frågan: Har de övervägt att flytta hela familjen till något av deras hemländer?
De tittar på varandra och ler svagt. Jo, de har övervägt. Funderat. Vridit och vänt på alla möjligheter. Men de kan inte tänka sig, det går inte, de tänker helt enkelt inte. Det måste lösa sig.
De har båda varit med om saker i sina hemländer som gör att de är rädda för att återvända dit. Hon vill inte att vi skriver om vad, medan han tillhört ett oppositionellt parti. Men hans asylskäl har prövats flera gånger, och enligt svensk lagstiftning och praxis har han inte det skyddsbehov som krävs för att få asyl i Sverige.
Å andra sidan har myndigheterna svårt att återföra någon till Libyen. Så länge de gör bedömningen att han inte kan skickas tillbaka får han 1 800 kronor i månaden från Migrationsverket att leva på.
Ses inte som en familj
I oktober föddes deras andra barn. De förstår inte hur det kan komma sig att de ses som fyra individuella fall. Om han söker asyl i Sverige, och kämpar för att få sin sak prövad i Migrationsöverdomstolen, borde fru och barn också kunna få söka asyl här, menar de.
Migrationsverket bokade ett flyg 16 december för mamman och de båda barnen, och försökte få till ett frivilligt återvändande. Men hon medverkade inte till det, så nu är de ett fall för polisen. Efter att vi träffats, men innan artikeln publiceras, kom polisen och letade efter dem på den adress de uppgivit för Migrationsverket.
Väntar på mirakel
Nu väntar de mest på att tiden ska gå, och att det någon gång ska hända något som gör att de får stanna. Hon äter lugnande medicin och håller sig hemma, besöker sjukhuset då och då. Han handlar, leker med barnen, fixar mat, träffar vänner ibland.
De går med bäbisen till BVC och till dagis med pojken. Eller ja, det gjorde de i höstas, för att det är bra för honom att träffa andra barn. Men efter jul har de inte vågat lämna honom på förskolan. De är rädda att gränspolisen ska komma och utföra sitt uppdrag.
Pojken leker och stojar och försöker att få ännu ett glas saft. Säger inte många ord, men förstår nog redan mer eller mindre av fyra språk. Lillasyster somnar i mammas famn.
Fakta/Bakgrund
Gömda i Gävle
De kallas papperslösa, gömda flyktingar, illegala invandrare.
De har inte det som krävs för att få asyl, men ser det som omöjligt att återvända till sina hemländer.
En del bor i Gävle, flyttar runt hos vänner, folk som ställer upp eller hyr ut dyrt. Många är beroende av allmosor för att kunna äta och klä sina barn.
Att gömma sig är inte olagligt, inte heller att gömma.
Omoraliskt tycker somliga, ett nej måste vara ett nej.
Vi ville komma lite närmare, förstå lite mer, och låta er läsare möta några av dem det handlar om. Varför gömmer de sig? Hur vanligt är det att gå under jorden? Framför allt, hur är det att leva vid sidan av, att inte finnas ”på riktigt”?
Senaste kommentarerna:
Skrivet 9 feb 2011 12:24 jay (Ej registrerad)
Anna (Ej registrerad) skrev:
Å vad jag önskar att det fanns lite mer medmänsklighet. Och lite mindre cynism. Alla föräldrar vill sina barn det allra bästa. Även dessa föräldrar. Barnen är födda i Sverige och borde vara svenska medborgare. Pappan kan inte utvisas till Libyen. Dom borde få stanna här. Det har vi absolut råd med.
Uppenbarligen inte då du skaffar barn medans du är på flykt och inte har en enda fast punkt i tillvaron. Hur är det barnens bästa?
Skrivet 9 feb 2011 05:46 Frågande? (Ej registrerad)
Hur är det möjligt? Så snart det svenska uppehållstillståndet anländer reser man hem till släkt och vänner. Hem till det land där man före uppehållstillståndet blev förföljd, torterad och riskerade döden.
Skrivet 9 feb 2011 01:35 Trött på allt daltande...... (Ej registrerad)
Den här familjen har 4 land... Sverige, Polen, Tjetjenien och Libyen (tror jag att det var).
Sverige har sagt nej, ok bara att gilla läget.... = 3 kvar..
Tjetjenien, Polen och Libyen....
Libyen helt ok idag, Polen på fram march och Tjetjenien, Nja mindre bra... Men fortfarande 2 länder, Polen och Libyen.
Att leva som illegal flykting i Sverige är ett brott, så varför är det OK för kriminella att få fristad här???
Min man är icke svensk (asylsökande) och har nu åkt till sitt hemland för att söka om att komma hit pga av mig, jag vet inte om han får Ja eller Nej..... men det är så det går till, man måste leva efter ett lands regler och lagar annars har man inte rätt att va här..
Punkt slut....
Skrivet 9 feb 2011 00:13 Bengt (Ej registrerad)
Anna,
tycker du på fullaste allvar att man verkar vilja sina barn det allra bästa om man skaffar barn med en person man inte vet får stanna i landet och kanske kommer avvisas till ett tredje land och om man föder dem i ett land man inte vet om får stanna i? Och sedan skaffar ETT TILL, rakt in i "papperslöshet"! (Man häpnar.) Jag tycker det ter sig som precis allt annat än syftandes till "det bästa" för sina barn. Man kan verkligen undra om inte de skaffat barn för att utverka PUT.
Nej, det har vi inte råd med! Invandringen kostar, enligt professor Ekberg, 30--40 mdr kronor, netto. Per år. Det är ungefär vad hela försvaret kostar. Och det beror på alla "ömmande" fall sådana som du tror "vi absolut har råd med". Droppen urholkar stenen, låter det bekant?
Skrivet 8 feb 2011 22:07 Anna (Ej registrerad)
Å vad jag önskar att det fanns lite mer medmänsklighet. Och lite mindre cynism. Alla föräldrar vill sina barn det allra bästa. Även dessa föräldrar. Barnen är födda i Sverige och borde vara svenska medborgare. Pappan kan inte utvisas till Libyen. Dom borde få stanna här. Det har vi absolut råd med.
Skrivet 8 feb 2011 21:02 SFI (Ej registrerad)
Här var det en riktig kompott av olika kallelser av människor som inte får stanna i landet.Dessa människor har fått sin sak prövad i ett antal olika instanser,den slutliga instansen är immigrationsdomstolen och får man nej där så måste man lämna landet.Jag kan tipsa om Merith Wagners hemsida till er journalister om ni har problem med vad ni skall kalla dessa människor.Så vitt jag vet så är dessa enligt lagen illegala invandrare.
Skrivet 8 feb 2011 20:07 kalle (Ej registrerad)
Det är i grunden fel att avvisningar skall ta så lång tid. Det skapar bara onödigt lidande. Saknas asylskäl bör avvisning ske omedelbart. Det finns inget humant i att gömma människor och invagga dom i falska förhoppningar. Polisen som skall se till att avvisningarna fullgörs är som med poliser i normalfallet inte vuxna sina uppgifter. De styrande må slå sig för bröstet och prata väl om den svenska poliskåren men de resurser som ställs till polisens förfogande är dåligt använda pengar. Bristerna i organisation och förmåga att på ett bra sätt styra polisens arbete är inte brist på resurser utan en skriande brist på kunniga och kompetenta ledare inom organisationen. I den här typen av ärenden ger det enbart upp upphov till onödigt mänskligt lidande och irritation från medborgarna över hur stora resurser missbrukas.
Skrivet 8 feb 2011 13:40 Andreas (Ej registrerad)
Visst det kan verka tufft. Men har man inte asylskäl så har man inte.
Dom är illegala flyktingar. Många kommer till sverige och är medvetna om att dom inte har asylskäl.
Men man provar lyckan endå då Sverige är ett välfärdsland med allt vad det har att erbjuda (socialbidrag, barnbidrag, bostadsbidrag osv).
Får man inte stanna så stannar man endå och vistas illegalt och överklagar i evinnerlighet tills myndigheterna tröttnar och ger med sig.
Varför inte flytta familjen till Polen som föreslagits. Det är ett land med växande välfärd (tvärtemot sverige alltså). Polen är ett land på frammarsch där det är lätt att få jobb och skapa sig en framtid.
Blir så trött på alla dessa snyftartiklar i tidningarna. Folk kan faktiskt tänka själva och då framstår dessa historier som väldigt onyansierade. Det finns flera sidor av myntet, men media fokuserar alltid bara på en sida (den som är politiskt korrekt).
Skrivet 8 feb 2011 10:01 Kenneth Nilsson (Ej registrerad)
Det är bedrövligt att föräldrar håller sig och sina barn gömda under flera år. Det är oansvarigt och borde få journalister att börja reagera på denna brist på föräldraskap.Om de nu är utvisade till Polen vad är det för fel på Polen? Varför vill inte föräldrarna bo i Polen? Det är dylika frågor journalister borde ställa till dessa föräldrar.
Skrivet 8 feb 2011 09:29 picasso (Ej registrerad)
Den här gruppen "papperslösa gömda" som säger att de aldrig vågar återvända till sina hemländer är till 90% här av en enda anledning och det är att få del i vårt välfärdssystem utan någon som helst motprestation, barnbidrag-socialbidrag-gratis sjukvård-skola etc; vad kostar sånt Sverige /år, men så får man väl inte räkna när det gäller alla snyfthistorier när det gäller alla "stackars..."
Varje år får jag min pension sänkt, får jag pensionen höjd med 50kr så sänks bostadstillägget med 100kr och maten ökar flera % varje år, vad ska jag göra som fattigpensionär? Kanske gömma mig och gå till media och snyfta så folk börjar tycka synd om mig, vissa grupper är specialister på sånt här och media går på det varje gång, förutom Janne Josefsson och några till i SVT som granskat fusket med bidrag bland s.k. gömda och "vanliga invandrare" men sånt är det ingen tidning vill skriva om, VARFÖR DÅ? Säljs väl antagligen inga lösnummer på såna repotage.
Tyck att jag är rasist, det bjuder jag på......
Skrivet 8 feb 2011 09:12 MN (Ej registrerad)
Snacka om ett desperat försök för att vinna empati! Det som skrämmer mest är att en statligt finansierad tidning skriver snyfthistorier om folk som vistas i detta land illegalt. Självklart finns det oerhört tragiska människoöden bakom, men de har fått ett utvisningsbeslut i landet med den mest frikostiga migrationspolitiken i Europa.
Hur skulle allmänheten ställa sig om AB började skriva snyfthistorier om det tragiska liv som de efterspanade brottslingarna på polisens IKAROS-lista lever?
Det heter inte papperslösa, det heter inte flyktingar. Rätt benämning är nämligen illegala flyktingar. De har ej rätt till flyktingstatus.
Jag hoppas att allmänheten förstår att när det publiceras sådana här historier så gör inte AB någon som helst efterforskning huruvida det som sägs verkligen stämmer. Det kan vara blåljug rakt igenom som AB sväljer utan att smaka och publicerar i sin taskiga blaska.
Skrivet 8 feb 2011 05:00 Jay (Ej registrerad)
Undrar varför man skaffar barn medans man vistas illegalt i ett land? Kan det vara så att man hoppas att barnen ska ge uppehållstillstånd?