Parul kämpar för mänskliga rättigheter i Sandviks kläder
Relaterat
Fakta
Parul Sharma
Ålder: 35.
Familj: Singel. Mamma och pappa, två bröder och en brorsdotter.
Bor: Stockholm.
Bakgrund: Människorättsjurist. Jur kand, Stockholms universitet, och magisterexamen i juridik, London. Uppväxt i Sollentuna. Båda föräldrarna kom från Indien.
Uppförandekod
Utdrag ur Sandviks uppförandekod:
”Sandvik ska varken acceptera barnarbete i sin verksamhet eller godta produkter från leverantörer som nyttjar barnarbete direkt eller indirekt.”
”Personalen ska under inga omständigheter regelbundet krävas att arbeta över 48 timmar per vecka”.
”Sandviks medarbetare får inte – direkt eller indirekt – erbjuda, utlova, be om, kräva eller acceptera mutor eller andra otillbörliga förmåner för att behålla en kund eller säkra en affär.”
Samma krav ställs också på Sandviks leverantörer.
CSR är en förkortning för Corporate Social Resoponsibility (företagens sociala ansvar).
– Jag ska se till att Sandviks leverantörer lever upp till uppförandekoden, säger Parul Sharma, Sandviks CSR-rådgivare.
Parul Sharma är jurist och jobbade tidigare åt Amnesty International och andra organisationer som verkar för mänskliga rättigheter.
För drygt två år sedan värvades hon av Sandvik.
Minst en vecka i månaden är hon i Indien, Kina eller andra ”högriskländer” och kollar hur leverantörerna sköter sig när det gäller arbetsrätt, löner, med mera.
Har väckt gehör
– Jag är ute på fältet och pratar med arbetare. Det går inte bara att sitta vid ett skrivbord och titta på dokument. Lokal kunskap är oerhört viktig, säger Parul Sharma som kan prata flera lokala indiska språk och har bott i Indien i sex år.
Hennes arbete har väckt gehör i affärsvärlden.
Nyligen skrev affärstidningen ”CSR i praktiken” så här om henne:
”På några år har Sharma gått från att vara den tunga industrins största kritiker till att vara dess största hopp”.
– Jag är fortfarande en tung kritiker. Det är mitt arbetssätt. Men jag tror på en ärlig och konstruktiv dialog med företagen.
Barnarbetare på två ställen
Ett tiotal sidor i Sandviks årsredovisning handlar om så kallad hållbarhet.
Där ingår miljö, hälsa, säkerhet, affärsetik och mänskliga rättigheter – vad Sandvik gör och eventuella brister.
I årsredovisningen för 2009 berättade man att barnarbetare påträffades hos två indiska leverantörer. De flesta leverantörerna i Indien hade ”oacceptabla säkerhetsnivåer” och ”för långa arbetstider”. Dessutom erkände de flesta att de mutat statstjänstemän för att undvika trakasserier.
– De har fått en förbättringsplan att följa om de ska fortsätta vara våra leverantörer, säger Parul Sharma som konstaterar att ingen av leverantörerna har barnarbetare i dag.
Minimilönerna räcker inte
De minderåriga har i stället fått avlönade praktikplatser utanför fabrikerna.
De långa arbetstiderna är svårare att komma åt.
– Minimilönerna i Kina och Indien räcker inte för att man ska överleva, när en flaska vatten kostar tio kronor och den indiska minimilönen är 35 kronor om dagen. Då väljer en arbetare att jobba åtta plus fyra timmar om dagen sex dagar i veckan, trots att lagen säger högst 48 timmars arbetsvecka, säger Parul Sharma.
Mutor och korruption
Mutor och korruption ser hon som den största barriären i kampen för mänskliga rättigheter.
– Flera bolag borde gå samman och kräva nolltolerans. Men våra krav räcker inte särskilt långt när man kan muta en statlig fabriksinspektör, konstaterar hon.
Trots allt är hon optimistisk och tycker att uppförandekoden är ett starkt verktyg.
I fjol utbildade Sandvik 357 leverantörer i Indien, Kina och Brasilien.
– Vi får fin respons. Sandviks popularitet på marknaden hjälper till att förändra samhället, säger Parul Sharma som om några dagar återvänder till Indien.