För många ensamkommande ungdomar på samma plats
Nedanstående information finns att läsa i foldern ”Ett gemensamt ansvar för ensamkommande barn och ungdomar”:
När ett ensamkommande asylsökande barn anländer till Sverige erbjuds barnet ett tillfälligt boende i den kommun där de ger sig tillkänna för svensk myndighet (ex. Migrationsverket, socialtjänst eller polismyndighet etc.). Den kommunen blir alltså s.k. ankomstkommun och är bland annat ansvarig för att tillhandahålla boende för det barnet i avvaktan på att Migrationsverket kan anvisa barnet vidare till en anvisningskommun. Samtliga Sveriges kommuner kan därmed bli en s.k. ankomstkommun.
…....
Migrationsverket ansvarar för att barnet så snart det är möjligt anvisas till en kommun, huvudsakligen en kommun med vilken verket tecknat en överenskommelse om mottagande av ensamkommande barn och ungdomar.
…...
Det som har hänt i Sverige senaste året är att ungdomarna anländer till några få platser i landet, exempelvis Malmö vilket innebär att det blir en stark koncentration av ungdomar som behöver tillfälligt boende. Kommunen som har dess ungdomar boende får ett stort ansvar att bära. Migrationsverket har tidigare beslutat att öka antalet ankomstkommuner från ursprungligen fyra stycken till nio stycken. Denna ändring har i praktiken inte inneburit något alls eftersom det är den kommun som ungdomen först kommer till som blir ankomstkommun. När sedan ungdomen ska anvisas till en vistelsekommun är det Migrationsverket som sitter med all beslutanderätt. Migrationsverket beslutar inte om var ungdomen ska bo i första läget, det som i dagligt tal kallas för transitboende. Man kan då fråga sig varför det beslutades om nya ankomstkommuner när det i praktiken inte innebär något alls. Visserligen en liten ekonomisk kompensation för kommunen, men om det inte kommer några ungdomar så betyder det inte något.
Jag vet att det i de nya ankomstkommunerna finns tomma boendeplatser samt upparbetade rutiner gällande skolgång och hälsovård mm. Meningen med arbetet att ordna nya platser i vistelsekommunerna var ju att få en fördelning av ansvaret för ensamkommande barn och ungdomar över hela landet, till förhoppningsvis alla kommuner. Varför finns inte samma målsättning gällande ankomstboende när nu ungdomarna trots allt bor kvar där i minst två månader innan de av Migrationsverket blir placerade i ny kommun.
I oktober 2010 skickades ett brev till Sveriges kommunalråd, ett brev som var undertecknad av Migrationsverkets generaldirektör, barnombudsmannen samt Rädda Barnens generalsekreterare. I det brevet så påstår man bland annat:
Vi ser att de barn och ungdomar som bor i ankomstkommunerna inte alltid får sina rättigheter tillgodosedda. Många får exempelvis inte det psykosociala stöd som de ofta är i stort behov av. Vi ser också att många barn inte får en god man utsedd tillräckligt snabbt vilket medför att de inte alltid blir företrädda och omhändertagna på det sätt som de behöver och har rätt till.
Ovanstående påstående är enligt min mening en konsekvens av att det blir för stor koncentration av ensamkommande ungdomar på en plats. Detta törs jag påstå eftersom i den region jag känner till, Gävleborg, finns inte dessa problem. Gävle är en ankomstkommun som fungerar mycket bra och de boenden som finns i hela Gävleborg är kunniga och med bra erfarenheter. Problemet är att Gävle kommun endast tar emot ungdomar som kommer till Gävle och de vill inte ”ta över” ungdomar från andra kommuner. Eftersom ungdomarna, under det senast året, valt att inte anlända till Gävle så används inte dessa erfarenheter fullt ut. Många arbetstillfällen, uppskattningsvis 35-40 st, missas därmed och HVB-hemmen riskerar att behöva slå igen. Däremot så får exempelvis Malmö Kommun ett allt för stort ansvar för mottagandet av ensamkommande ungdomar.
Annica Nygren
Föreståndare på Gnistan HVB samt medlem i nätverket Transitboenden i Gävleborg