Mobbningsförebyggande program är effektiva
Mobbning innebär att en angripare utsätter ett offer, som är svagare än angriparen, för upprepade aggressiva handlingar (Olweus 1994). Mobbning förekommer i första hand i miljöer som den mobbade inte kan undvika, främst skolor och arbetsplatser.
Tre till fem procent av skolbarn i ålder 11–15 år angav 2006 i studien Skolbarns hälsovanor att de mobbats 2–3 gånger i månaden eller oftare under de senaste månaderna (Danielson, 2006). Förekomsten av mobbning inte förändrats sedan 1993 (Danielson & Sundbaum, 2003). Internationellt sett är förekomsten av mobbning bland skolbarn i Sverige påfallande låg (Currie & Saoirse Nic Gabhainn, 2008).
Brå har publicerat en systematisk litteraturöversikt där effekten av effekten av mobbningsförebyggande program har analyseras (Ttofi, Farrington, & Baldry, 2008). Översikten beskriver effekten av 30 olika program. Den visar att insatser i genomsnitt reducerar mobbning med omkring 20 procent. Inte i något fall har mobbning ökat som följd av en insats. Litteraturöversikten har även publicerats i Journal of Aggression, Conflict and Peace Research (Ttofi & Farrington, 2009).
De tre viktigaste programkomponenter, som är förknippade med en minskning av antalet mobbare, är: föräldrautbildning, ökad tillsyn av skolgårdar och disciplinära åtgärder. De tre viktigaste programkomponenterna om är förknippade med en minskning av antalet mobbade är: utbildningsvideor, disciplinära åtgärder samt arbete med elever som kamratstödjare. Program som innefattar fler komponenter och pågår under lång tid ger bättre effekt.
Dan Olweus publicerade den första kontrollerade studien av en insats som visade sig kunna minska förekomsten av mobbning i en skola (Olweus, 1994). Insatser riktades såväl till elever, lärare, skolledning som till föräldrar. Metoden innefattade tydliga markeringar av att mobbning aldrig kan accepteras på skolan. Detta förutsätter att man har ett tydligt regelsystem med sanktioner som är förankrat bland elever, personal och föräldrar. I metoden ingår också att allmänt söka främja ett positivt skolklimat. Metoden har därefter utvärderats i ytterligare studier. Den systematiska genomgången som Brå publicerat visar att principerna i Olweus fortfarande är giltiga. I genomgången konstaterar forskarna också att program inspirerade av Olweus fungerade bäst.
Statens folkhälsoinstituts reflektioner över Skolverkets rapport ”Utvärdering av metoder mot mobbning” säger att utvärderingen ger inga svar på själva programmens effekt, men belyser svårigheter med att omsätta program i praktiken och skillnader mellan pojkar och flickor. Flera program som ingår i utvärderingen har inte som främsta syfte att
förebygga eller åtgärda mobbning.
Skolverket identifierade tidigt att det inte var möjligt att utvärdera de åtta
program som valts ut. Detta eftersom programmen sällan används i sin helhet och
eftersom skolorna hade kontakt med eller använde delar av flera olika program. Fokus
kom därför att ligga på att utvärdera effekter av enskilda insatser (komponenter) istället
för hela program. Utvärderingen ger därför inte svar på programmens effekt i sin helhet.
På grund av utvärderingens utformning ger rapporten inte heller några tydliga svar på
vilken effekt de enskilda komponenterna har. Statens folkhälsoinstitut anser därför att
det är svårt att dra några slutsatser om programmens effekt mot mobbning under
svenska förhållanden.
Skolverkets rapport kan sammanfattas med att det behövs ett systematiskt arbete för att
förebygga och motverka mobbning. För detta behövs en kombination av insatser och en
regelbunden uppföljning och utvärdering av situationen. Flera av de program som ingår
i utvärderingen har dock inte som primärt syfte att motverka mobbning utan fokuserar
på andra utfall. Enligt andra utvärderingar finns det stöd för effekt för flera av programmen när man tittar på de utfall som metoderna syftar till, exempelvis hyperaktivitet, vilket även Skolverket framhåller kan vara fallet.
Statens folkhälsoinstituts tidigare uttalande om att mobbningsförebyggande program
kan minska förekomst av mobbning baseras bland annat på de slutsatser som dras i en forskningssammanställning av Brottsförebyggande rådet (Ttofi et al. 2008). I den framkommer att skolbaserade antimobbningsprogram ofta är effektiva, att vissa av de i programmen ingående komponenterna var associerade med en minskad mobbningsförekomst och att ingen komponent hade negativa effekter. De insatser som är mest effektiva är program inspirerade av ”Olweusmodellen”.
Forskningssammanställningen från Brottsförebyggande rådet innehåller 59 internationella studier av hög kvalitet där man utvärderat effekten av antimobbningsprogram. Det finns ett fortsatt stort behov av svenska studier av hög metodologisk kvalitet med uppföljningstider på minst sex månader. I brist på svensk forskning av god kvalitet återstår att utgå från internationell forskning.
Den lagstiftning som finns i Sverige om skolors arbete mot diskriminering, trakasserier
och kränkande behandling ställer krav på ett systematiskt arbete som genomsyrar
verksamheten. Att använda sig av ett program kan inte ersätta detta arbete. Fokus bör
ligga på hur man inom skolan skapar förutsättningar för att omsätta program i praktiken
och anpassa dessa till lokala förhållanden, samt att regelbundet undersöka, analysera
och följa upp situationen på den egna skolan och anpassa verksamheten därefter.
Lars Öhman
Ordförande
Utbildnings- och omsorgsnämnden
Älvkarleby kommun