Allt nytt, och inget
Statsministern har gått in i medieskugga, finansministern säljer, av ideologiska skäl, ut delar av en bank och Sverigedemokraten William Petzäll har tagit sig en ordentlig fylla och hjälpts åter till medvetande av förstående polis och ömsint vårdpersonal. Nykter igen meddelar han att det blir en tids time out.
Petzäll är tillfälligt ett problem för sitt parti, som ålagt sig om att vara politiskt korrekt och uppträda belevat. Illasittande kostymer och grälla slipsar har orkestrerat försöken till personlighetsförändring. Men vad hjälper klädkoder när innehållet inte håller måttet?
Göran Persson skrev annars ut några regler och krav för den som tänker bli partiledare, och där ingår det absoluta villkoret att inte falla igenom offentligt. Persson, mer spännande i dag än under åren som partiordförande, såg stryktålighet som ett av de viktigare egenskaperna. Det där vet Persson en del om, han fick ta emot det mesta, och överlevde också kritiken mot sin rondör.
Den borgerliga pressen hugger in på de socialdemokrater som anses farliga för den förenade borgerligheten. De som går fria kan högerpartierna och dess megafoner leva med. Sahlin fick därför Toblerone i knät igen, efter 15 år. En passande återblick någon vecka före valet, serverad av Expressen. Men det finns inte så mycket att hälla över Sven Erik Österberg eller Lena Sommestad.
Att partiet återvinner några tiondelar eller procent i en av många klent underbyggda opinionsundersökningar gör väl varken till eller från, utom för KD och C som ligger illa till i varenda mätning. Problemen där kan inte lösas med en ny ledare, det krävs ny politik.
I bästa fall har den insikten också nått fram till Berit Andnors valberedning.