Svikande Sverigedemokrater
När ett litet parti växer kan problem uppstå. Det gäller särskilt på kommunala planet. På riksplanet finns ofta kunniga politiker som kan bilda en kompetent riksdagsgrupp om ett parti växer.
Särskilt partier som funnits med ett tag och sedan växer klarar av det bra. Kristdemokraterna, som kom in i riksdagen efter 27 år 1991, är ett exempel.
I kommunerna är det inte lika lätt att ställa upp med uthålliga kandidater. Ett litet parti kan där det är lokalt starkt och har större stöd än rikssnittet ha motiverade politiker som kan besätta mandat vid valframgång. Men i små kommuner eller där partiets organisation är svag kan ett litet, växande parti få problem med kandidaterna vid valframgång.
Enligt en undersökning som Sveriges radio i går berättade om verkar Sverigedemokraterna, SD, inte ha klarat det. Sedan valet har 87 SD-politiker hoppat av. De utgör 13 procent av SD-politikerna. Genomsnittet för övriga partier är drygt 2 procent.
SD fördubblades i riksdagsvalet från 2,9 procent till 5,7. En liknande ökning skedde på kommunala planet. Där partiet varit svagt, i mellersta och norra Sverige, var partiets ökning ofta större än den gällande rikssnittet.
När ett parti ökar mycket, från låg nivå, är det risk att många representanter för partiet kommer in i kommuners fullmäktige fastän de är ovana.
I Sverigedemokraternas fall blir denna tendens extra tydlig. Det beror på att partiet odlar en roll av utanförstående uppstickare mot det partiet påstår vara etablissemang. Partiet kan klassas som missnöjesparti. SD drivs inte bara av övertygelse om en egen ideologi eller linje. Partiet har även drag av att vilja bunta ihop alla andra partier till etablissemang fastän många saker skiljer de etablerade partierna åt.
I och med denna benägenhet att inta en outsiderposition har SD inte bara bland sina väljare utan även politiker personer som är kritiska mot det politiska systemet. Det gäller såväl riksdagen som kommunfullmäktigen. När ett sådant parti som SD efter en valframgång ska besätta platser i systemet uppstår en kulturkrock. Personer som är kritiska mot alla andra partier i den församlingen ska arbeta med dessa i de arbetsformer församlingen innehåller.
Personer från ett parti som SD får då svårt att acceptera det system som de är kritiska mot och att bli en del av det. De möter även krav på ett omfattande jobb med att läsa in underlag för beslut.
Erfarenheter från när Ny Demokrati hade valframgång 1991 visar att det partiet fick liknande problem som SD med avhoppade politiker.
Vad händer sedan med missnöjesinriktade partier som Ny Demokrati eller SD? De försvagas, splittras och handlingsförlamas och får svårt att representera sina väljare. Eller så anpassar dess politiker sig till systemet och blir ett etablerat parti. Men det gillar inte deras väljare så de överger partiet.
Robert Sundberg
Senaste kommentarerna:
Skrivet 12 feb 2011 00:30 Bengt (Ej registrerad)
(Det kan vara värt att, som en passus, påpeka att invandring och multikultins varande eller icke varande, till skillnad från i Sverige, diskuteras flitigt ute i Europa. Nu senast har Cameron, Storbritanniens premiärminister -- Reinfeldts kompis, enligt en lycklig Reinfeldt i UK häromnyss --, dödförklarat multikultin, för att inte säga sågat den vid fotknölarna. Bl.a. Sarkozy och Merkel dessförrinnan, stora pojkar och flickor med andra ord! Tiden börjar uppenbarligen rinna ut för somliga idéer.)
Skrivet 11 feb 2011 07:31 Bengt (Ej registrerad)
Enligt Säpo är SD-politiker de som är mest utsatta för politiskt våld. AFA, förstås, men därtill har OG som uttalat mål att få dän alla SD-are i alla kommunalfullmäktige (smickrande för SD!). Åkesson har tydligen en livvaktsstyrka i klass med statsministerns, samme statsminister som f.ö. menar att SD-arna får skylla sig själva.
Sådant kan ju ha något med saken att göra.
När det gäller t.ex. invandringspolitiken ÄR sjuklövern mer överens på avgörande punkter än oeniga. De är alla för massiv invandring; fast övertygade om att stor invandring är bra för Sverige ('ju större, desto bättre!'); menar att invandringens storlek inte alls har något att göra med integrationens kvalitét (och just detta är, som jag ser det, en av SD:s huvudpoänger); är alla för multikultur; vill inte riktigt kännas vid avigsidor av islam och kulturer, förutom den svenska då (i den mån dess existens ens medges).
Vad för slags Sverige håller sjuklövern egentligen på att bygga med hjälp av invandringen?
Skrivet 11 feb 2011 01:35 Erik E (Ej registrerad)
Sundberg "glömmer" den tämligen ensidigt och konsekvent negativa mediabild som målas upp av sd. Det är klart ett en sådan stigmatisering kan bli väldigt psykiskt påfrestande och kan få folk att hoppa av, särskilt om de är lite nya och inte har härdats i detta mediaklimat tidigare.
I en del fall har sd-are också utsatts för hot.
Allt detta låtsas media inte om, bara för att kunna skriva så negativt som möjligt om sd. Artikeln ovan bekräftar detta.