USA:s svek mot de unga i Mellanöstern
Det kokar i Mellanöstern. Tunisiens ledare Ben Ali har fallit och flytt landet. Egyptens mäktige ledare Hosni Mubarak står på tur. Gatorna i de stora städerna i Egypten är fyllda av demonstranter. Unga människor som utgör majoriteten av befolkningarna i arabvärlden är frustrerade och riktar sin vrede mot odemokratiska, korrupta och totalitära regimer. Regimer som inte bryr sig om vanliga människor utan snarare om sina konton i utländska banker.
Dessvärre har många länder i väst en stor skuld i det som nu sker genom att de i decennier stött regimer så som de i Tunisien och Egypten, med flera.
Det märks hur svårt både Frankrike och USA har att hantera händelserna i Nordafrika. President Barack Obama väger sina ord på en guldvåg.
Själv har jag som ung rest i Mellanöstern och alltid förundrats över omvärldens inkonsekventa politik mot regimerna i arabvärlden. Det känns hårresande att Irakkriget kunde byggas upp med argument och retorik om kampen mot terrorism och vikten av demokrati och mänskliga rättigheter. Uppenbart gäller retoriken när det passar USA:s intresse. Det skadar USA och gör det svårt för landets vänner.
Internationell politik är komplicerad. Men enkel om vi utgår från de grundvärden som våra egna samhällen vilar på, bland annat rättstatsprinciper och demokrati. Något vi länge har förnekat människorna i Mellanöstern. Vi har ägnat oss åt maktspel, oljeintressen och försäljning av vapen, med mera. Här finns det anledning till mycket självkritik både i Washington och i Bryssel.
Det land som nu mest av alla fördömt upproren är Saudiarabien, ett land som USA stödjer och som har tagit emot Tunisiens före detta president Ben Ali. Det sägs att tiden hinner ifatt alla och att inget varar för evigt.
USA:s roll i världspolitiken prövas ständigt. Men frågan är vilken roll USA vill spela i det framtida Mellanöstern som består av miljontals unga arga och frustrerade ungdomar? Många är besvikna på USA. Ingen vet var upproren landar politiskt. Vem kommer att få eller ta makten när röken och demonstrationerna lagt sig? Det finns inga garantier för något. Risken är snarare stor för att extrema grupper kommer utnyttja situationen.
Jag hoppas att västvärlden nu inser vartåt vinden blåser. Demokrati och mänskliga rättigheter är inte enbart ett privilegium för oss. Människorna i Mellanöstern har samma människovärde och rätt till demokrati som vad vi har. De behöver vårt stöd nu mer än någonsin. Ett stöd som kan motverka extremism. Vi har svikit dem länge. Nu är det hög tid av vi ändrar på det.
Alexander Gabelic
S-debattör