Nickeltjuvarna slog till på nätterna
Det gick rykten om nickelstölder på Sandvik. En del hade uppfattningen att det var lätt att stjäla, men svårt att sälja, eftersom ingen annan än Sandvik använde råvaran. Andra skämtade om att de hade handlat saker ”för nickelpengar”. Men när en före detta anställd pratade med en kriminell person i skrotbranschen tog det fart. Det gick visst att sälja stulet nickel. Enligt åklagaren blev det minst 30 till 40 ton metaller värda närmare 3 miljoner kronor.
Relaterat
Domen om nickelstölderna på Sandvik ger bilden av ett eller ett par små nätverk av anställda som flitigt och i smyg på nätterna fraktade ut nickel. Det började med små tygpåsar från Ica som bars ut i ryggsäcken och tömdes därhemma.
Mellanlagring i Valbo
Det samlades senare in för mellanlagring i ett garage i Valbo, innan det skeppades vidare till en skrothandlare.
Sandvik sägs ha varit stölderna på spåren. Ett väktarbolag hade anlitats med specialuppdrag att hitta förklaringen till ett alldeles för stort svinn.
Men frågan är hur länge stölderna hade pågått. Och frågan är hur länge de hade kunnat fortsätta om inte en av de inblandade fick sin telefon avlyssnad av polisen av en helt annan anledning.
Han var huvudmisstänkt i en stor narkotikahärva.
Stal 1 700 kilo en dag
En åtalad berättade att den första försäljningen i februari 2009 gav 46 000 kronor. Den sista helgen innan han greps tog han 1 700 kilo en dag och 500 kilo nästa.
En av Sandviks truckar användes för stölden. Då hade han och två till köpt en speciell bil för att frakta ut metallerna. På helgerna var det tillåtet att köra in bilen på Sandviks område.
Skrothandlaren i Norduppland har berättat att en av hälarna oregelbundet kom till honom med leveranser av nickel, kobolt och ferromolybden. Det var lastat i vita plasthinkar och någon gång i bergborrlådor, båda förpackningarna kom från Sandvik.
Personerna i nickelnätverken har i de avlyssnade samtalen pratat om sin verksamhet som ett företag. En av huvudpersonerna kallades för vd.