Misstagen maskeras charmigt
Redan innan de har burit in maten radiostyr Hans Kellerman en av sina skapelser förbi mig, en robot så anskrämlig att inte ens George Lucas hade tagit med den i ”Stjärnornas krig”. Och innan alla skottarna har gjort entré på scenen har de hunnit framföra en hel musikalisk meny som ett slags förrätt vid borden.
Relaterat
Artikelbilder
CHARMIGA. När Skottes musikteater återigen gör en vuxenföreställning är det med den fyndiga titeln "Lustgas" i gasklockeområdet. Skickligt och charmigt framfört.Fotograf: Kristian Ekenberg
CHARMIGA. När Skottes musikteater återigen gör en vuxenföreställning är det med den fyndiga titeln "Lustgas" i gasklockeområdet. Skickligt och charmigt framfört.Fotograf: Kristian Ekenberg
CHARMIGA. När Skottes musikteater återigen gör en vuxenföreställning är det med den fyndiga titeln "Lustgas" i gasklockeområdet. Skickligt och charmigt framfört.Fotograf: Kristian Ekenberg
Fakta
”Lustgas – en klockren kabaréafton”
Stora retorten, gasklockeområdet
12/2, Gävle
Regi: Bengt Andersson
Manus: Hans Kellerman
Medverkande: Ove Andersson, Hans Kellerman, Erik Petersen, Marie Skönblom, Stina Zacco och Kalle Zerpe.
”Lustgas” är Skottes musikteaters första vuxenföreställning på många, långa år, men de kompenserar frånvaron med en kabaré där numren snabbt hakar i varandra i forsande fart. Ena sekunden sjunger de vackert, den andra spelar de på allehanda föremål – bildelar, flaskor, hinkar med mera – och den tredje simmar de omkring som fiskar i ett akvarium. Som om kabaréidéerna har bubblat under ytan under hela deras frånvaro.
Samtidigt som premiären pågår andra deltävlingen i årets ”Melodifestivalen”, och Skottes scenrum kunde inte vara mer annorlunda jämfört med SVT:s slicka produktion. ”Lustgas” har en unikt skrotig look, som domineras av Hans Kellermans fantastiska maskiner, men på scenen finns även en upp och nervänd cykel och ett spritbord, bara för att nämna ett par saker.
Kabaréformen är tacksam som underhållningsform eftersom variation ingår i genrens dna, varje del av showen är så kort att det som inte fungerar passerar barmhärtigt kort och det som fungerar är så flyktigt att man önskar mer. Övergångarna mellan varje inslag är så tighta att föreställningen tycks ha passerat ett klipprum.
Mest önskar jag mig mer Kellerman, även om damerna Marie Skönblom och Stina Zacco är föreställningens karismautropstecken. Kellermans maskiner har vi tidigare sett i Skottes familjeföreställningar, men de tål att ses igen. Hans manick för att illustrera Murphys lag är särskilt underhållande, där smörgåsar ska snurras runt för att till sist falla till marken, och på så sätt bevisa att majoriteten faller med smörsidan mot golvet.
Allt fungerar inte, men när det inte fungerar – som när ett musikinslag blir aningen utdraget eller en sketch har en diffus poäng – maskeras missen av att framförandet är så skickligt och, inte minst, charmigt.
Förresten, fyndigheterna börjar redan innan vi ens har satt oss ner, faktiskt redan i namnet. ”Lustgas”, spelad i gasklockeområdet.
