Bahrain nästa?
Från Washington försiktiga uppmaningar om stabilitet och respekt inför demonstranterna. Där ryms kravet: inga döda. Respekt för folkens legitima krav.
Retoriken svänger sig mellan ytterligheterna, utan att nå det centrala, det är dags för demokrati i kungadömen, emirat, diktaturer, oljeriken. De flesta står nära Washington, som sänt vapen för miljarder över haven. Dessa vapen vänds nu från Iran mot den egna befolkningen. De döda räknas in, de skadade förs till sjukhus. Demonstranterna vittnar om brutalitet och dödsskjutningar.
Efter Egypten skakar det till i Jemen, Algeriet, Libyen och Bahrain, ett litet kungadöme som rymmer den amerikanska femte flottans högkvarter. Ett ovärderligt brohuvud inför det irakiska kriget, och inte mindre värdefullt inför det möjliga kriget mot Iran.
Bahrain styrs av en enväldig kungafamilj, Khalifa, försörjd av Saudiarabien och militärt upprustat av USA. Familjen är sunni, majoriteten av befolkningen shia. Kungen har, efter demonstrationer under hela 90-talet, försökt bredda den regering han ensam utser. Sociala reformer sträcker sig till fri sjukvård, obligatorisk skolgång, sjukförsäkring och ett hyggligt skyddsnät, lika för alla.
Bahrain rymmer också diktaturens alla redskap, censur, sporadisk nedstängning av internet, sändningsförbud för den ledande arabiska nyhetskanalen al-Jazira, medier styrda av staten, demonstrationsförbud, förbud att ifrågasätta regimen, och svindlande arbetslöshet. De som ändå vågar opponera buras in. Armén står inte på folkets sida, som i Egypten.
Utvecklingen i Bahrain följer manus: demonstrationer i centrum, tårgas, övervåld, gripanden. Men också försök till förhandlingar och några eftergifter. Men demonstrationerna fortsätter och tiotusentals kräver ett slut på diktaturen. En djupt folklig protest, svårhanterlig för Washington och EU.
Några standardfraser sänds därför ut, ”djup oro” i Washington, ”återhållsamhet” i Bryssel. Carl Bildt är, som alltid, ”orolig”.
Men ännu hörs inte det självklara; öppna dessa medeltida kungadömen för demokrati, yttrandefrihet och fria val!
Demokratins västliga förtrupper har gjort halt i väntan på vad som ska hända. När det är klart, och diktatorn eller kungen lämnat palatset, översvallande beröm åt obegripligt modiga människor, ofta ungdomar, som kört ut envåldshärskaren.