Kryddan är mötet med människor
För elva år sedan fick jag nyckeln till lokalredaktionen i Skutskär som blivande ensamredaktör för Arbetarbladet. Jag såg med spänning fram emot uppgiften. Älvkarleby kommun var dock ett outforskat område för mig. Laxfiske och fabrikslukten var väl de två saker som jag förknippade med kommunen. I övrigt var jag helt nollställd.
Jag kan inte säga att tipsen har haglat in i mejlboxen under mina år i Skutskär. Av någon anledning tror många att jag redan vet allt och har koll på allt som händer. Men så är det inte. Där måste jag ha er hjälp.
Vad är det då jag ska skriva om?
Ja, mot bakgrund av de synpunkter jag fått är det inte de granskande artiklarna som efterfrågas mest – utan de lättsamma reportagen.
Som när jag hälsade på i ladugården hos paret Westergrens i Gårdskär eller när jag hängde med C-skiftet i kokeriet en förmiddag.
Som lokalredaktör är det tvära kast i arbetet. Ena stunden ska jag skriva om budgetläget i kommunen och de föreslagna neddragningarna – för att i nästa stund skildra livet på en förskola eller skriva om ett makabert mord. Det är just de tvära kasten som gör detta jobb så otroligt berikande.
Det som sätter kryddan på mitt arbete är dock alla möten med människor. Unga som gamla.
Att hänga på Jesusbussen en kväll i Skutskärs centrum och prata med de entusiastiska ungdomarna ger energi och framtidstro.
Att snacka med Christer Fuglesang under en lunch i Marma är förvisso väldigt trevligt, men Fuglesang får ursäkta.
Årets höjdarmöte var med Gullan Sågström, 86, och 95-åriga Elma Grönvall. De bjöd på en minnesvärd pratstund när vi åkte raggarbil till Laxön i en tjusig Buick från 1955.
I dag, elva år senare, finns det fortfarande många outforskade områden att skriva om – det gäller bara att hitta dem. Jag ser fram emot alla framtida möten – i både glädje, ilska och sorg – och hoppas att det ska börja hagla i mejlboxen.