Felicia är glad för sin adhd
Tioåriga Felicia Rydbäck har adhd. Hon blir ofta rastlös, hyperaktiv, har svårt att koncentrera sig långa stunder och har snabba humörsvängningar.
Relaterat
Fakta
Det här är adhd
Adhd är en förkortning av de engelska orden Attention Deficit Hyperactivity Disorder.
Personer med adhd har ofta även andra neuropsykiatriska funktionshinder såsom Tourettes, Asperger eller tvångssyndrom. Det är också vanligt med inlärningssvårigheter och läs- och skrivproblem.
I vetenskapliga studier har forskare kunnat visa att människor med adhd har förändringar i hjärnans uppbyggnad, och att vissa delar av hjärnan arbetar på ett avvikande sätt.
För att hjärnan ska fungera väl måste nervimpulser snabbt kunna överföras från en nervcell till en annan.
De ämnen som ansvarar för att detta sker kallas signalämnen.
Varje signalämne har sin speciella betydelse för olika aktiviteter i hjärnan.
De ämnen som är viktigast vid adhd är dopamin och noradrenalin.
Om det finns för lite av dem eller om de fungerar dåligt i vissa delar av hjärnan, skapar det problem som är typiska för adhd.
Källa: BUP och Riksförbundet Attention
– Jag brukar säga att en bit av min hjärna lätt blir trött och det är därför som jag har svårt att sitta stilla.
Det är en glad Felicia som öppnar dörren hemma hos familjen Rydbäck. På väggarna hänger flera tavlor som hon har målat. De är uttrycksfulla och skulle passa fint i en konstgalleria. Hon tecknar också fantastiska klänningar och drömmer om att bli modedesigner när hon blir stor. I sommar ska det bli vernissage hemma med Felicias alla målningar.
– Jag älskar att måla, för det känns bra när jag gör det. Och jag gillar gymnastik, dans, vara med kompisar och sjunga på Helges, rabblar Felicia.
Hur är det att ha adhd?
– Jag kan bli väldigt trött, ledsen och arg. Om något inte går som jag vill, kan jag bli riktigt arg. Jag känner mig ofta orolig i kroppen. Ibland kan jag varva ned om jag får sitta framför datorn en stund. Men jag är glad för min adhd, det är på grund av den som jag är så duktig på gymnastik.
Får lämna klassrummet
Felicia går i tredje klass. I skolan har hon en assistent som stöttar henne. Felicia får gå ut från klassrummet när det blir för jobbigt.
– Jag gillar inte rasterna. Det är svårt att veta vad man ska göra. Jag förstår inte riktigt vad man ska ha dem till
För barn med adhd är det viktigt med rutiner. Förändringar orsakar stress och oro. Att byta plats i skolan kan vara en omöjlighet. Har man en plats ska man sitta på den, tycker Felicia. Att få läxor från den ena dagen till den andra fungerar inte heller. Familjen har bestämt med skolan att Felicia har en bestämd läxdag i veckan.
Pyssla och leka
Felicia kämpar dagligen med sin adhd. Hon får bland annat medicinsk behandling på barn- och ungdomspsykiatrin, där hon också får hjälp med att lära sig att hantera sina känslor.
– En gång i veckan får jag pyssla, leka och prata med en prattant på BUP. Sköterskorna tar mitt blodtryck och väger mig. Och sedan får jag en leksak, säger Felicia och ler.
Anna Rybäck märkte tidigt att hennes dotter inte var som andra barn.
– Hon kunde gå när hon var sju månader, klättra och springa när hon var nio månader. Hon var livlig och sov sällan.
Hade misstankar
När Felicia började i förskoleklass krävde Anna att det skulle göras en basutredning på Felicia.
– Jag misstänkte att hon hade adhd. Hon kunde få utbrott, var rastlös och orolig. Jag ville inte att hon skulle tvingas gå genom skolan och känna sig misslyckad. Med rätt förutsättningar kan hon klara skolan.
Skolpersonalen gjorde en pedagogisk utredning och elevhälsan gjorde olika tester. Sedan blev Felicia remitterad till barn- och ungdomspsykiatrin.
– Genusperspektivet saknas när det gäller adhd bland barn. Alla diagnostester är utformade efter pojkar. Men ny forskning visar att det är lika vanligt hos flickor men att symtomen yttrar sig annorlunda. Pojkar brukar vara mer utåtagerande medan flickor kan vara mer inåtvända och uppfattas som dagdrömmande.
Inte bra med överraskningar
Anna berättar att när pojkar har adhd är det oftast skolan som slår larm men med flickor är det familjen som reagerar på att något inte stämmer.
– Att leva med ett barn som har adhd är både roligt, jobbigt och komplicerat. Det är upp och ned med extrema humörsvängningar. Hon har en inre oro, orkar inte fokusera långa stunder, pillar på allt, rör på fötterna och ibland klättrar hon i taket, men är samtidigt rolig att vara med, då hon ser saker som inte jag ser.
Framförhållning och rutiner är A och O. Överraskningar uppskattas inte.
– Om skolan ska göra en utflykt eller om vi ska åka bort måste vi förbereda Felicia och prata om det i flera dagar i förväg. Ibland är det lättast för både klassen och Felicia om hon hoppar över friluftsdagen. Allt som stör hennes rutiner gör henne orolig.
För personer med adhd kan det vara problematiskt att fungera i en grupp.
– Det är inte lätt med kompisar. Hon har svårt att uppfatta omgivningens signaler och förstår inte riktigt det sociala samspelet. Man måste vara tydlig och rak. Ironi, till exempel, fungerar inte alls.
Men å andra sidan är Felicia oerhört kreativ, konstnärlig, snabbtänkt och en riktig vinnarskalle. Som kompis är hon omtänksam och uppfinningsrik.
– Hon ser saker och ting annorlunda och har mycket kreativa problemlösningar. Flisan är helt fantastisk, precis som hon är, och kan bli vad hon vill.
Anna vill lära omgivningen att se möjligheterna och förstå varför barn med adhd är som de är.
– Barn med adhd är impulsiva och modiga, även om det innebär att de ibland är dumdristiga. Det är viktigt att förstå att det här inte är ouppfostrade barn, utan de har ett neuropsykiatriskt funktionshinder.
Senaste kommentarerna:
Skrivet 7 mar 2011 20:41 Olov (Ej registrerad)
Arbetarbladet borde också berättar för läsarna att vad som verkligen är vetenskapligt bevisat är att de psykiatriska droger (Concerta, Ritalina) som ges till barnen saknar all form av positiv långtidseffekt (se MTA-studien, se Raine-studien) och att de ger mängder av skador (se FASS).
Har inte föräldrar som sätter sina barn på dessa droger rätt att få den fullständiga informationen?
Skrivet 7 mar 2011 20:08 Olov (Ej registrerad)
Försäljningen av ADHD-diagnosen - ja det är fråga om en försäljning av diagnosen - för att kunna sälja psykiatriska centralstimulerande droger tar sig många former. En väl blandad mix av riktiga katastrofer, och som här, något positivt.
Riktigt så positivt är det dock inte när man i "faktarutan" (som för övrigt är samling av de myter läkemedelsindustrin för fram) får veta att man i vetenskapliga studier kunnat konstatera att barn "med ADHD" har förändringar i hjärnan, fel i överföringen av nervimpulser, fel i olika halter av substanser. Det är dock en bluff. Det finns inget som helst objektivt test för det som kallas ADHD - det går inte alls att för det enskilda barnet mäta någon form av förändring i hjärnan, eller någon "biokemisk obalans". De föräldrar som får höra dylikt kan avslöja bluffen genom att be att det utförs ett sådant test på barnet.
Jag skulle vilja säga att det är grymt att lura barnen (och deras föräldrar) att tro att barnen lider av en kronisk störning i hjärnan.
Skrivet 7 mar 2011 20:08 Karin (Ej registrerad)
Det råder delade meningar ifall det finns en diagnos som heter ADHD, det är dock ett samlingsbegrepp för vissa svårigheter ett barn kan ha. Att inte förstå ironi när man är 8 år är snarare normalt än onormalt. Det finns också forskning som visar på risker med medicinering, självklart ska det tillämpas ifall barnet har mkt grava problem - i annat fall ska det avstås. Det är miljön kring barnet som ska anpassas - det är tyvärr ett nutida fenomen som kräver att alla barn ska vara "stöpta i samma form". Mkt olyckligt. En diagnos kan medföra framtida problem med ex. arbete, försäkringar m m. Ett barn har alltid rätt att få den hjälp som behövs från skolan, oavsett diagnos eller ej!
Skrivet 7 mar 2011 18:31 A (Ej registrerad)
"Pappa" och "Anna": Lycka till och NJUT av era fina barn, även om det ibland kan vara krävande:-). Må gott!
Skrivet 7 mar 2011 11:23 Pappa (Ej registrerad)
Vi har också en tösabit med diagnosen. Hon är idag 8 år.
Samma sak med henne, hon gick före 8 månader.
Dessa två meningar tycker vi stämmer väldigt bra:
"Hon har svårt att uppfatta omgivningens signaler och förstår inte riktigt det sociala samspelet. Man måste vara tydlig och rak. Ironi, till exempel, fungerar inte alls"
Skrivet 7 mar 2011 07:22 Anna (Ej registrerad)
Precis så här har vi det också, skönt att höra att det finns flera som genomgår detta och har fått hjälp. Ibland lyckas man!!