Ulf Ivars historia

Nu i oktober skulle han ha fyllt 65 år. Men jag har svårt att tänka mig Alf Lundkvist som pensionär. Han var ständigt på språng och jagade nyheter överallt.

Tisdagen 13 september 1921 tuffade ett tåg fram genom Bohuslän. I en av kupéerna satt en kvinna i femtioårsåldern och bläddrade i en tidning. Hon hette Kerstin Hesselgren och kom ursprungligen från Hofors.

Han körde omkring i en Lancia Lambada som såg ut ungefär som de hus han ritade. Med långa strama linjer, sparsamt med krusiduller och en gavelformad kylargrill som förde tankarna till ett grekiskt tempel.

I början av 1920-talet körde slaktaren Olof Wallner regelbundna turer mellan Valbo och Gävle med ett fordon som i någon mån liknade en buss.

Bengt Eklund var bara 20 år och Bertil Lundqvist 21 när de tillsammans med vännerna Gustaf Höglund och K-G Holmkvist flyttade in på vinden i det gamla KFUM-huset vid Brynäsgatan 8.

I mer än tjugo år var Erik Nilsson från Gävle en av landets bästa stavhoppare. Han blev svensk mästare två gånger i slutet av 1920-talet och ställde upp i flera landskamper. Även i andra idrottsgrenar gjorde han bra ifrån sig och ett tag...

Det var på vintern 1925. AB Radiotjänst hade kommit igång med sina sändningar och flera hundra förväntansfulla Gävlebor hade köpt radiomottagare. Men av någon anledning var det nästan omöjligt att lyssna på programmen från Stockholm.

En gång i tiden hade Gefle IF Sveriges bästa fotbollslag. Ett vitklätt gäng som år efter år vann varenda match, som utklassade AIK med 12-0 och som nästan aldrig lät motståndarna låna bollen tillräckligt länge så att de kunde göra mål.

Det finns två förklaringar till varför han kallades Halvsju. Den ena är att han arbetade i en speceriaffär i ungdomen, på den tid då butikerna kallades hökarbodar och öppnade redan klockan sex om mornarna. Och att han varje dag, till arbetsgivarens...

För ett par hundra år sedan var även de skickligaste läkarna övertygade om att vatten från hälsobrunnar var den bästa medicinen mot allehanda krämpor och sjukdomar.

I hundra år utgjorde de små vita ångbåtarna med sina bolmande skorstenar ett trivsamt inslag i Gävles stadsbild.

På 1920-talet skrev Erik Pallin från Gävle några böcker om sina äventyr på Norrlandet under barndomens skollov. Händelserna utspelade sig kring sommarstället Klasro på 1890-talet och han broderade på rätt friskt om smuggarligor, sjörövare, hemliga skatter och mystiska vrak.

När Ninni Berggren gifte sig med grosshandlarsonen Erik Kronberg 1896 var det väl ingen som kunde tänka sig att hon kanske skulle rädda hundratusentals människoliv.

Hon rökte cigaretter, åttaöres från Tobaksmonopolet, och hennes arbetsbord var överbelamrat med pappersbuntar. Mycket mer än så får jag inte veta om Ester Julin när jag läser några intervjuer med henne från början av 1920-talet. Jo, det står...

Nu när EU och andra har börjat ifrågasätta strömmingen som människoföda kanske det är dags för oss i Gästrikland att se oss om efter en ny landskapsrätt.

Alfred Grönberg ägde en liten bondgård i Fagerviken i norra Uppland. Han försörjde sig också som strömmingsfiskare men under de mörka vintermånaderna, när snö och is täckte både åkrar och fiskevatten, fick han ägna sig åt annat.

Visst ser han lite bekant ut, mannen på bilden härintill? Han heter Christoffer Polhem och du har sett honom på baksidan av femhundrakronorssedlarna i flera år.

Han hade vänliga ögon, vit kalufs och en väl tilltagen mustasch. Nej, det handlar inte om Håkan Juholt i Stockholm 2011. Utan om Hjalmar Branting i Gävle 1886.

Einar Ask från Harnäs, Forsbacka och Sandviken räknas som en av tidernas bästa bandyspelare.

Det fanns en tid då Sverige var en diktatur som styrdes med järnhand av religiösa fundamentalister. Där staten bestämde över invånarnas tankar och där människor torterades och avrättades för att de inte ställde upp på den vidskepelse som var godkänd av myndigheterna.

Marinarkeologer och dykare uppskattar att det ligger minst 400 vrak i havet utanför Gästrikland och Norduppland. Och då räknar man inte alla småbåtar utan bara riktiga fartyg.

Carl Johan Carlssons långa liv verkar ha varit ett riktigt elände - kantat av olyckor och motgångar, sorger och bedrövelser.

Han var en förmögen man, förre sjörövaren Jonas Lambert, när han dog på sin sockerplantage i Sydamerika 1726.

Han var en förmögen man, förre sjörövaren Jonas Lambert, när han dog på sin sockerplantage i Sydamerika 1726.

Wilhelmina Skogh var en av Sveriges mest framgångsrika affärskvinnor. Karriären inleddes på Järnvägsrestaurangen i Storvik.

När den fiolspelande korpralen Thyr i Ålbo ville ha sig en sup - och det ville han rätt ofta - högg han bara sin dolk i närmaste timmervägg och satte en sejdel under. Och vips började brännvinet rinna utmed stålbladet som om kniven vore en kran på en tunna. 

När min son var riktigt liten fick han frågan vad han ville bli när han blev stor.
- Fullgubbe, svarade han utan minsta tvekan.

Snabbkaffet uppfanns 1899 av en japansk kemist som hette Satori Kato. Det kan man läsa i varenda uppslagsbok och på varenda webbsida som intresserar sig för ämnet.
Därför blev jag lite förbryllad när jag fick syn på en notis i Norrlands-Posten från 3 maj 1878.

Knytnävar och batonger, käkfrakturer och hjärnskakningar, knivar och pistoler, utslagna tänder och svullna blåtiror. Det var så Gävleborna kom att minnas sommarfesten 1919. Den som började så idylliskt men inom loppet av några timmar...

Det var nog med ett litet leende på läpparna som 37-åriga Ottil Matton sträckte sig efter blyertspennan för att göra en anteckning i sitt exemplar av den roman som hela Gävle - eller åtminstone stadens lite finare kretsar - pratade om hösten 1913.

I nästan trettio år arbetade han som en rätt anonym tjänsteman på Sandvik AB. Han avancerade visserligen från kamrer till vice vd, men det var inte förrän han gått i pension, drygt 60 år gammal, som Carl-Eric Björkegren började ta ut svängarna ordentligt.

Tjugotvåårige Sven Hagman vägde runt 70 kilo när han slog sig ner vid ett kafébord i tyska Stettin på våren 1944. När han kom hem till Gävle i oktober samma år vägde han 37.

När han lämnade ölstugan Ankar Bar och kom ut på Reeperbahn kände han ett stadigt grepp om vardera axeln och två revolvermynningar som trycktes mot hans revben. De båda gestapoagenterna var gamla bekanta, de hade skuggat honom i flera månader...