Pelargoner och kvantfysik
Relaterat
Artikelbilder
Det räcker om det är fem centimeter kvar av växten efter beskärningen, men självklart kan man ta bort mindre om det känns för brutalt. Helst ska något grönt finnas kvar på växterna efter beskärningen, för att fotosyntesen ska kunna fortgå och ge kraft åt ny tillväxt.
Fotosyntesens makalösa effektivitet går för övrigt att förklara med kvantfysik, enligt en intressant dokumentärfilm jag såg för ett tag sen. Växterna kan omvandla solljus till kemisk energi med ett minimum av energiförlust, det är känt, men processen har man hittills inte kunnat klarlägga.
Om jag har tolkat det rätt, jag har begränsade kunskaper om kvantfysik, innebär det förenklat att fotonerna som växterna absorberar via ljuset tar flera vägar samtidigt. Det är därför fotosyntesen blir mycket effektiv.
Jag tänker på mina pelargoner och deras ständigt pågående och mystiska fotosyntes. Här har vi kanske lösningen på alla våra energiproblem? Kunde vi återskapa fotosyntesen skulle vi nog kunna ta vara på nästan all solenergi och få en helt miljövänlig energikälla.
Tillbaka från något svårgreppbar kvantfysik till mer jordnära ting, som att det kan vara lämpligt att beskära och plantera om samtidigt. Välj en bra planteringsjord för krukväxter, och förära växterna med krukor som ger lite mer utrymmer för rötterna. Att gå upp till en krukstorlek större brukar vara lagom. Fyll på med färsk jord runt rotklumpen och vattna. Avvakta sen med att gödsla i ungefär en månad efter omplantering.
Av det bortklippta, liksom av de nya skott som kommer på krukväxterna efter beskärningen, kan man göra sticklingar. Skott från många pelargonsorter funkar att bara ställa i vatten för att bilda nya rötter. Till exempel rosengeranium, även kallad doktor Westerlunds eller doftpelargon, är enkel att föröka på detta sätt.
Annars ska man helst stoppa ner sticklingen i mager jord som hålls jämnt fuktig. Skotten som används som sticklingar ska inte ha blomknopparna kvar. Minst en nod (tillväxtpunkt, ofta gammalt bladfäste eller knopp) ska hamna under jordytan.
Det går att sätta en plastpåse som ett slags drivhus över sticklingen, men se upp så att det inte blir för fuktigt med mögel som följd. Efter ett par veckor har pelargonsticklingen oftast rotat sig om den får stå ljust och varmt, och vi har fått ytterligare energiomvandlare.
